...............
Det sköljer över mig samtidigt som regnet. Känslan av att det man vill ha och det man förtjänar inte alltid är samma sak. Allting som under ytan kan verka så svårt blir till ljudet av oväder plötsligt så enkelt. Samlade tankar, spänd nacke, all arg muskulatur som trotsar humöret och slutligen släpper mig fri. Så många människor som alla tagit en bit av mig. Insikten om att snart har jag ingenting kvar. Det är så vidrigt förlösande att finna sig själv mitt i stormen. Hinna ikapp precis i tid för att ta i alla fall ett djupt andetag. Och så där och då. Den sista raden i den här novellen som är livet. Jag har blivit någon annan på grund av dig.
Kommentarer
Trackback
