XXX

en vecka sen idag , sen den värsta dagen jag någonsin varit med om , önskar inte ens min värsta fiende att genomgå det vi fick genomgå , ...
kom in klockan 09 och fick ett eget rum och så gav sköterskorna mig 3 tabletter som skulle starta alltihopa , som kan ta allt från 20 minuter till timmar innan det verkar sa dom , sen fyller man på var 3e timme när tiden går med 2 nya , men efter 30 minuter låg jag i sån smärta och kroppen bara krampa  utav att det gjorde så ont , jag kunde helt enkelt inte kontrollera mig själv , så dom tröck i mig massa morfin och sen fick jag lugnande så efter ett tag så gick det ner , och en stund så var det sån smärta jag kunde hantera , sen efter någon timme igen så satte det igång och johnny fick trycka på knappen igen , dom kom in 2 gånger och fyllde på med smärtstillande utan verkan , trodde inte man kunde ha sådär ont så i 10 timmar kräla jag runt , hata alla , spydde och krampa av smärta , innan dom tog dit en läkare från förlossningen som tog tag i det hela och hjälpte mig och släppte på vattnet och förklara att bebisen låg så långt ner hela tiden så han trycker på men kommer inte ut därför jag har så ont så hon förstod mig och sen när vattnet inte ville släppa av sig själv heller gjorde det hela värre.
sen tog det en timme efter det innan han var född så totalt 11 timmar av PSYKISK & FYSISK misshandel var det värsta jag genomgått i hela mitt liv , sa till och med att jag ville dö under tiden och just då känndes det faktist enklare...

stackars johnny hjälpte mig iaf så bäst han kunde iaf , men måste vara jobbigt och sitta bredvid och var helt hjälplös... och sköterskorna fick jag med be om ursäkt sen , kan bli lite otrevlig när jag får panik och har ont.

sen var det klart iaf och dom tog ut honom och kom tillbaka när han var ren så både jag och johnny fick se honom och hålla honom , usch då bröt jag ihop trodde inte han skulle vara så stor och så välutvecklad , var ju ett riktigt barn vi hade skapat , hade johnnys näsa , exakt på pricken lik , och mina läppar sa till och med sköterskorna senare , kan inte ens kolla på johnnys näsa nu utan att få en klump i halsen.  ville bara han skulle vakna till liv .. vilket han inte gjorde ...

vi fick sova över natten där ifall något skulle hända , läskigt med dessa instinkter man har , vakna flera gånger och leta efter honom , johnny fråga vad jag höll på med , sen när man har kommit hem är det något som saknad och det känns så tomt , nudå liksom? magen är borta alla förväntingar och allt finns fortfarande där , mjölk i brösten som kommer efter och ja allt. jag har haft grymt svårt den här veckan att verkligen acceptera att han är borta , drömmer om det. det  och bilder i huvudet hela tiden från förlossningen och på honom.. den tar väl lite tid antar jag att komma över det här :( ...


fick fotavtryck och sen knmäppt lite bilder iaf , sen ska vi till kuratorn i veckan för att prata om allt som hänt sen planera lite om kremeringer och vad vi ska göra. just nu är han ju på obduktion , vi vet inget alls om hur länge eller något , hoppas verkligen dom hittar vad som är fel . man vill ju veta lixom...

ja nej thats it skönt att skriva av sig lite..