// life is a rollercoster you just got to ride it.
home sweet home lr vad ska man kalla det? , tillbaka i huset jag gick ifrånför en knapp timme sen , skulle äntligen ge mig på att ta bussen in till den där jävla stan och möta alex och träffa någon för en gångs skull , så kommer inte bussen jag måste läst fel lr ngt , och läser man busstabellerna så gåre fan inte några heller här ute . och så pratar jag med johnny samtidigt som jag blir arg och frustrerad och så gåre ut mot honom vilket inte alls är min mening.
han bara försöker hela tiden med att göra mig glad & Nöjd men är inte det som är saken det älskar jag honom för och avgudar honom till tusen , han gör mig skitglad hela tiden men det är någon som bara trycker ner mitt psyke hela tiden mitt humör , det bara svänger hela tiden. blir arg och ledsen för minsta motgång , jag känner mig bara så himla instängt här , tar mig ingenstans , känner ingen , hittar inte , blir bara helt jävla vilsen , är ju van att kunna ringa hundra människor och bara åka hälsa på bara umgås , vill bara kunna ringa ett samtal till någon som känner mig och kunna träffas och bladdra skit men det går inte , vilket gör mig sjukt less hela tiden ..
är ju en sån jävla fri och jälvständig människa men här kan jag inte göra ngt åt saken , fuck , frustrationen
blir bara värre och värre vilket gör mig argare och argare då jag har svårt att få ut känslor på annat vis.
vet inte hur jag ska bete mig heller ? , sthlm kommer aldrig bli mora för mig kommer aldrig få samma sorts människor runt mig hur mkt jag än skulle vilja , men jag har ju iaf johnny , han är ju som min bästa vän lika mkt som min pojkvän , men vet inte om det räcker just alla dagar. flytta visst men vet inte det här är stället , motala hade exempel vart en helt annan sak där har jag samma sak som hemma fast lite större och annat folk ,
johnny försöker förklara att här finns allt ,ja allt finns här , alla affärer , biosalonger , köpcentrum , krogar , cafe fik , bowlinghallar , laserdome fuck allt javisst det mesta finns hemma med fast här bara i tusen upplagor av allt och det gör allt så opersonligt .ingen känner ingen , hemma känner alla alla & det har både för och nackdelar , men det är inte såna saker som gör att man trivs utan jag trivs där det finns likasinnade folk med samma intressen personligheter & ja helt enkelt stämmningen . och ja jag vet inte säger inte att jag kommer vantrivas här men jag tror inte jag alls kommer trivas lika bra som jag kunde gjort på andra ställen , men vad vet jag , just nu känns det så iaf ,:/ ... ja fan vet inte vad jag ska säga lr göra , johnny vill hitta på en massa skoj och jag blir arg nu för att jag tappar lusten till allt , men allt kostar även pengar vilket jag inte äger för tillfället och visst kan vi underhålla oss med göra en massa saker hela tiden men det kompenserar ändå inte allt man saknar som ändå kommer ikapp en , jag vet inte sthlm är för ytligt för mig! men jag tänker försöka mer & inte ge upp , jag är inte sådan som ger upp , & johnny är den sista människan jag kommer släppa hur mkt jag än får ställa om mitt liv , kommer aldrig hitta en människa som honom igen , kan ärligt talat inte förklara i ord hur jävla lycklig jag är över att den mannen hittade in i mitt liv.... men jag vet inte hur länge jag kommer klara mig , jag vill bara vara samma glada sofie som jag alltid är och ser allt positivt , men fuck vad vet jag detta kanske bara är någon jävla höstångest lr ngt ,!
// so long suckers xoxo sofie
han bara försöker hela tiden med att göra mig glad & Nöjd men är inte det som är saken det älskar jag honom för och avgudar honom till tusen , han gör mig skitglad hela tiden men det är någon som bara trycker ner mitt psyke hela tiden mitt humör , det bara svänger hela tiden. blir arg och ledsen för minsta motgång , jag känner mig bara så himla instängt här , tar mig ingenstans , känner ingen , hittar inte , blir bara helt jävla vilsen , är ju van att kunna ringa hundra människor och bara åka hälsa på bara umgås , vill bara kunna ringa ett samtal till någon som känner mig och kunna träffas och bladdra skit men det går inte , vilket gör mig sjukt less hela tiden ..
är ju en sån jävla fri och jälvständig människa men här kan jag inte göra ngt åt saken , fuck , frustrationen
blir bara värre och värre vilket gör mig argare och argare då jag har svårt att få ut känslor på annat vis.
vet inte hur jag ska bete mig heller ? , sthlm kommer aldrig bli mora för mig kommer aldrig få samma sorts människor runt mig hur mkt jag än skulle vilja , men jag har ju iaf johnny , han är ju som min bästa vän lika mkt som min pojkvän , men vet inte om det räcker just alla dagar. flytta visst men vet inte det här är stället , motala hade exempel vart en helt annan sak där har jag samma sak som hemma fast lite större och annat folk ,
johnny försöker förklara att här finns allt ,ja allt finns här , alla affärer , biosalonger , köpcentrum , krogar , cafe fik , bowlinghallar , laserdome fuck allt javisst det mesta finns hemma med fast här bara i tusen upplagor av allt och det gör allt så opersonligt .ingen känner ingen , hemma känner alla alla & det har både för och nackdelar , men det är inte såna saker som gör att man trivs utan jag trivs där det finns likasinnade folk med samma intressen personligheter & ja helt enkelt stämmningen . och ja jag vet inte säger inte att jag kommer vantrivas här men jag tror inte jag alls kommer trivas lika bra som jag kunde gjort på andra ställen , men vad vet jag , just nu känns det så iaf ,:/ ... ja fan vet inte vad jag ska säga lr göra , johnny vill hitta på en massa skoj och jag blir arg nu för att jag tappar lusten till allt , men allt kostar även pengar vilket jag inte äger för tillfället och visst kan vi underhålla oss med göra en massa saker hela tiden men det kompenserar ändå inte allt man saknar som ändå kommer ikapp en , jag vet inte sthlm är för ytligt för mig! men jag tänker försöka mer & inte ge upp , jag är inte sådan som ger upp , & johnny är den sista människan jag kommer släppa hur mkt jag än får ställa om mitt liv , kommer aldrig hitta en människa som honom igen , kan ärligt talat inte förklara i ord hur jävla lycklig jag är över att den mannen hittade in i mitt liv.... men jag vet inte hur länge jag kommer klara mig , jag vill bara vara samma glada sofie som jag alltid är och ser allt positivt , men fuck vad vet jag detta kanske bara är någon jävla höstångest lr ngt ,!
// so long suckers xoxo sofie
Kommentarer
Trackback
